Nu var min behandling på gång på allvar. Allt var fruktansvärt jobbigt. Det jobbigaste av allt var att ständigt må dåligt. Och så är det fortfarande.Jag fick gå till sjukhuset flera dagar i veckan och fick sitta med dropp och cellgifter i ca 4 timmar. Det kändes som man var en vara på en fabrik. Dom struntade fullständigt hur ledsen man var, dom sa alltid att msn måste ju göra det så fram med armen. Sen fick man sitta i ett rum med massa andra människor som gjorde samma sak. Dom kom aldrig och frågade hur man mådde. Utan dom kom och kollade socker, EKG och blodtryck. Thats it! Sen fick jag ta tunnelbanan hem. För jag hade inte rätt till sjukresor. Sen var det bara att bita ihop och gå till jobbet.Det tog 1/12 år innan jag fick ersättning från försäkringskassan. Jag var helt förstörd kroppsligt och mentalt. Man trodde ju att den dagen man vart skulle allt funka. Men så vart det inte. Jag fick sitta i telefon hela dagarna och strida med läkare och myndigheter. Och när man är allvarligt sjuk så har man inte den orken.Jag fick äntligen börja gå till en psykolog speciellt för cancer patienter. Det var även dom som sjukskrev mig. För dom avslog varje gång jag hade intyg från läkarna på SÖS om min cancer. Men dom godkände från min psykolog. Så jag är sjukskriven för dom "psykiska" problemen jag fått genom cancern. Helt sjukt enligt mig. Hur som helst gick tiden och jag blev sjukare och sjukare. Och tumören vägrade krympa till den storlek dom hade hoppats på för att ta bort den. Så dom valde att avvakta och jag fick fortsätta med cellgifterna fast nu även i tabletter och ökat dosen. Njurarna och levern började ta stryk och jag fick lämna prover flera gånger i veckan för att kolla hur dom mådde. Jag började kissa och hosta blod. In och ut på sjukhus. Lungorna började ge upp och jag fick lunginflammation. Sen började magen krångla för alla mediciner jag tryckte i mig. Vid det här laget var jag riktigt dålig och jg tappade hoppet helt om att fortsätta.Sen kom ett till bakslag. Tumören hade nu fäst sig vid en av kroppens största artärer som går direkt till hjärnan. Så dom kan inte ta bort den. För då blir jag hjärndöd eller förblöder . Och för varje dag som går ökar risken för spridning. Jag började kräkas hela tiden och dom valde att söva mig och kolla ner i magen . Då visade det sig att jag hade en stor "infektionsboll" i magsäcken. Dom tog genast bort den och tog prover och lämnade på analys. Cancern hade nu spridit sig till magen. Men denna gången hade jag tur och dom tog bort det på en gång. Samtidigt som allt det här fickJag fick åka in flera gånger för att min högra sida vart förlamad. Det visade sig att jag hade fått neurologiska problem. Alltså problem med hjärnan. Jag hade fått ett ökat tryck i hjärnan. Allt visade på ytterligare en tumör. Jag gjorde en magnetröntgen och väntade på svar. Under tiden gick dom in via ryggmärgen för att lätta på trycket och ta vätske prover. Och det var blod i det. För trycket var så högt då jag höll på att förlora synen. Detta gjordes 3 gånger. Och jag har aldrig varit med om en sån smärta. Det går inte att beskriva. Som tur var visade det att det inte var en tumör men jag har alldeles för mycket vit hjärnsubstans i hjärnan vid ryggmärgen . Och vad det beror på vet dom inte riktigt. Utan jag går nu en utredning för det.Och här är jag nu och kämpar på.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Du förlorade mig för länge sen. Du valde flaskan framför mig. Självklart försvann jag. Jag älskade dig en gång i tiden. Men kärleken till dig finns inte längre kvar. Allt du har sagt och allt hemskt jag fått uppleva. Det måste jag leva med varenda...

Ja jag skulle aldrig kunna jobba med att blogga. :P Men jag har haft så mycket med mitt. Håller på att trappa ner på morfinet. Och ena dagen känns allt jätte bra. Medans andra dagar mår jag skit. Sen har det varit mycket med min mamma. Ni som ve...

Ligger i sängen med svåra smärtor. Så jag har varit extra morfin. För jag stod inte ut. Nu är det ingen idé att försöka sova. För om några timmar måste hundarna ut. Dom kommer alltid i första hand. Sen ska min läkare ringa 8.30. Får vila en stund ...

Idag skulle vårt barn ha kommit. Det känns väldigt overkligt. Tiden går så snabbt fast samtidigt går dagarna så långsamt. När jag var gravid mådde jag fruktansvärt dåligt spydde och mådde illa konstant. Det tog lång tid innan jag förstod var de...

Hade du blivit den personen som man älskat mer än livet? Hade du fått mina ögon eller mitt blonda hår? Och att få hålla dina händer när du skulle lärt dig gå. Hade du satt dig i mitt knä bara för att få en kram? Människor dör, men var du tvungen...