ser upp mot mörkret, taket svindlar över mig.
kan inte andas även fast jag lugnt försöker det.
molnen dyker över mig och lägger sig som en hinna.
varje dag får jag höra jag måste kämpa.
leva för andra, men aldrig för mig själv.
Jag sitter ensam i tystnaden, paniken har gjort mig rädd.
Jag går runt i cirklar och försöker hitta tillbaka.
men, vad är skillnaden, vad är svart och vad är vitt?
det gör så ont utan vetskapen när livet blir fint.
Vissa tycker att jag klagar på allt,
men vet ni ett skit jag gått igenom, ni vet inget alls!
och hade jag berättat, hade du kunnat förstå?
varför jag känner som jag gör eller mår som jag mår.
Jag har svårt att lita på nån efter alla knivar i ryggen.
och folk har mage att fråga varför jag inte tar mig i kragen!


har fått hatet och sveken kastat på mig igen.
borstar av det och försöker att gå vidare.
men jag vet samtidigt, det har satt sina spår.
jag är så ledsen och arg, jag har tappat så många år av sjukdomen.
vad gjorde jag när alla andra hade kul
satt bara ensam, och vänta på att allting tog slut.
hur skulle jag ha tid att kunna skratta och va glad?
när mitt enda mål var att överleva en till dag.
så många läkare jag har träffat som sagt till mig,
att de ärligt talat inte vet hur de ska kunna hjälpa mig.
så många mediiciner jag har käkat utan att det hjälpt.
döljer min kropp, för den speglar min själ.
men vet innerst inne att jag är starkare än andra.


har gått från lugn till en som känner vrede.
för alla känslor har kommit upp och gnager på ytan.
Jag exploderar inombords.
hand i hand med min sjukdom.
om du ändå ska följa med mig får vi försöka komma överens.
men jag hatar dig, hur du kontrollerar och förstörmitt liv.
Jag har inget val, för det är alltid du som styr.
det sägs att det sista som lämnar människan är hoppet.
men det måste bli bra för jag har inte längre orken!

I ett mörker, en stjärna lyser.
På en stig en kvinna går.
Utan kläder, förlorad kärlek, frysen hon vandrar mot ödets spår.
Inget hopp om att finna vägen, vägen mot lycka och liv igen.
Mot sin vilja men i nöd, hon slumrar trött mot något vi kallar för en långsam död.

Jag har inte skrivit på ett tag. Har arit väldigt deppig. Blir alltid det i samband med min födelsedag.
Min bästa vän tog sitt liv på min födelsedag. Blir alltid ledsen och tänker på henne. Sen vet jag att min mamma kommer börja ringa. Det gör hon alltid när jag fyller år och försöker låtsat som ingenting.
Men den dagen är inte bara negativ. Det är nämligen dagen då jag och thompa blev tillsammans. :)

Jag hade en mysig födelsedag. Familjen Henriksson kom över på fika. Klumpen och Alice var nog dom som var gladast. Klumpen fick en Bamse kram och hejdå puss. <3 jag är så glad att jag får ha barn nära mig och gosa.
Dom får mig att le och vara glad. Älskar dom! <3
Vi åt världens godaste tårta. Det är vitchoklad kräm hallon och maräng. Mums. Sen tände vi en khom loy lykta som Jennie hade skrivit massa fina saker på. Super mysigt :)

Förresten har färgat håret rött. Lägger upp en bra bild imorgon. Hej svejs

Det började med att jag var på smärtkliniken i fredags. Den bästa läkarn jag har träffat.
På lördagen kollade vi när grabbarna körde i sandtag. Thomas fick inte av sig stövlarna så Jimmy använde en kofot. Gick hur bra som helst ;) Klumpen var så glad att träffa Lea och Alice. Han snodde deras hinkar och spadar och hade jätte kul. :)
Sen på söndagen var det dags för efterlängtade nitro cirkus. Vi beställde biljetter redan i mars. Vi slog på stort och köpte vip biljetter. Kan bara säga en sak. Grymt!!! Här har ni lite bilder

Har ätit palmyra idag. Fy fan vad gott det var. Som jag har längtat :P det var lika gott som jag mindes om inte godare.
Synd att Linn och Danne inte hann smaka deras kebab när dom var här. Men fler tillfällen kommer.

Imorgon är det nytt försök hos smärtkliniken. Hoppas att dom kan hjälpa mig med mina smärtor. Äter det starkaste morfinet som finns, det är så nära du kan komma heroin.
Jag tar mindre dos än vad läkarn har skrivit. Men vissa dagar sitter jag i soffan och är helt veck och inte vet vad jag gör. Jätte otäckt. Så jag hoppas dom kan komma på en annan lösning.

Har kelat lite med Jonny & Conny idag. Tycker dom har vuxit jätte mycket. Börjar bli stora killar. Även fast dom har långt kvar.
Här får ni se skillnaden från när vi fick dom och idag :)

Det vart inget besökpå smärtkliniken. Idag. Som ringde imorse och sa att doktorn var sjuk. Men jag fick en ny tid på torsdag. Men det var skönt för mig för jag känner mig inge vidare. Är helt slut i kroppen.

Missade anmälningen till stora Sthlm. Är riktigt ledsen. Har sett fram emot det. Ingen som ska till My dog som vill ha två reskompisar?

Så nu ligger jag och klumpen i sängen och lyssnar på musik och tycker synd om oss själva :P

Kollade precis på hockey. Djurgårn spelade riktigt bra men förlorade i förlängning. Riktigt surt. Hade behövt en vinst. Speciellt en 3 poängare. Men men.

Imorgon ska jag upp hyffsat tidigt. För jag ska till smärtkliniken imorgon. Har sett fram emot den tiden så jag får bukt med mina smärtor. Men samtidigt är jag livrädd för att dom ska ta ett ryggmärgs prov. Men det återstår att se. Nu ska jag hoppa i säng. Är sjukt trött och behöver verkligen sova ordentligt. Så jag mår så bra jag kan när jag ska åka kommunalt till sjukhuset. Suck!

Som några av er vet har jag varit på sjukhus mycket dom senaste veckorna.
Spydde och hade diarré i två hela veckor. Drack jag en liten klunk vatten kom det upp 10sek senare. Fruktansvärt var det. Har ärligt aldrig mått så dåligt. Man känner sig så hjälplös. Så jag fick åka in två gånger pga uttorkning. Mina organ mådde inte så bra. Hade jätte dåliga värden. Så det påverkade hjärtat framför allt.

Jag har extremt svårt att sova på sjukhus. Får panik när dementa skriker på hjälp för att dom inte vet vart dom är. Usch.
Nästan 15kg gick jag ner på två veckor. Jag svalt verkligen.
Thomas har verkligen varit en ängel som vanligt. Fick en bärbar dator som jag kan ha när jag ligger inne. Underbart! Är så glad att jag har min fina familj. Har en underbar pappa som alltid finns för mig. Satt med mig en hel dag på sjukhuset och försökte uppmuntra mig. Älskar mina killar <3


Men nu kan jag äta. Helt underbart. Tänk att en smörgås kan smaka så gott :P
Men jag har blivit besatt av mat, tänker på det hela tiden. Men kroppen reagerar väl så när den har varit utan mat så länge.

Så nu koncentrerar jag mig på att återhämta mig igen. Det går långsamt men framåt.
Tack ni som har hört av er! Ni vet vilka ni är och är underbara <3

Men tyvärr har jag insett vilka som är mina sanna vänner. Jag ställer alltid upp för mina vänner i vått och torrt och förväntar mig samma sak. Men vad fel jag hade. Folk som jag har sett som mina bästa vänner slutar plötsligt höra av sig för att dom ser på fb att jag är sjuk. Vad fan är det för stil? Visst jag förstår om man inte vet vad man ska göra, men man kan ju för fan skicka ett sms och skriva att man inte vet vad man ska göra och fråga hur det är. Det är inte svårare än så. Då vet jag ju att den personen inte vet hur den ska bete sig. Och så accepterar jag det. Men istället välja att inte höra av sig alls är för mig ett konstigt beteende.
Tråkigt att det ska vara så. Jag blir väldigt sårad.