Hade du blivit den personen som man älskat mer än livet?
Hade du fått mina ögon eller mitt blonda hår?
Och att få hålla dina händer när du skulle lärt dig gå.
Hade du satt dig i mitt knä bara för att få en kram?
Människor dör, men var du tvungen att ta vårt barn?
Något så älskat blev en död men inte självmant.
Längtan efter sitt egna barn, har aldrig känt nått liknande.
Du var en oskyldig liten kille fylld av energi.
Du finns i mina tankar och så kommer det förbli.

Jag satte skulden på mig själv.
Vems fel var det annars?
Min kropp orkade inte och jag fick dig sluta andas.
Många tårar fälldes.
Jag tänker hela tiden, tänk om jag hade gjort så och inte tvärtom?
Jag fanns där för Thomas. Så som Thomas fanns för mig.
Många sömnlösa nätter och allting på grund av dig. Du skulle födas den 18 december 2012. Jag längtade efter dig.

Du var efterlängtad.
Du var allt jag tänkte på.
Något i min mage, vårt barn jag bar på.
Jag älskar dig. Vi ses snart igen förlåt!
jag drömmer om dig.
Jag önskar att jag fick se dig växa upp. Men jag måste släppa taget så vi ses i himlen.