Idag skulle vårt barn ha kommit.
Det känns väldigt overkligt. Tiden går så snabbt fast samtidigt går dagarna så långsamt.

När jag var gravid mådde jag fruktansvärt dåligt spydde och mådde illa konstant. Det tog lång tid innan jag förstod var det var. För jag kunde ju inte bli gravid. Så den tanken hade jag övergett.

Det känns fruktansvärt jobbigt när man äntligen har "accepterat" tanken utan egna barn. Så får man det här beskedet.
Det är svårt att förstå. Var det menat?

Så nu får jag börja om på ruta ett med alla tankar. Och är mer förvirrad än förut.
Men jag måste koncentrera mig på min egen hälsa och liv.
Jag har kämpat hela livet med svåra saker. Men det vart alldeles för mycket vid detta tillfälle. Det enda jag ser är barn och folk med barnvagnar.
Men det man inte kan få vill man väl ha extra mycket?

Jag tänker mycket på hur du skulle sett ut. Vem du skulle vara mest lik.
Jag såg fram emot att köpa tuffa killkläder. Djurgårdsbody. Funderade på vad du skulle heta.
Sen var jag tvungen att säga hejdå.

Du och bulten tog med er en stor bit av hjärtat med er när ni flög upp mot himlen. Men en dag ses vi igen <3