Idag skulle vårt barn ha kommit.
Det känns väldigt overkligt. Tiden går så snabbt fast samtidigt går dagarna så långsamt.

När jag var gravid mådde jag fruktansvärt dåligt spydde och mådde illa konstant. Det tog lång tid innan jag förstod var det var. För jag kunde ju inte bli gravid. Så den tanken hade jag övergett.

Det känns fruktansvärt jobbigt när man äntligen har "accepterat" tanken utan egna barn. Så får man det här beskedet.
Det är svårt att förstå. Var det menat?

Så nu får jag börja om på ruta ett med alla tankar. Och är mer förvirrad än förut.
Men jag måste koncentrera mig på min egen hälsa och liv.
Jag har kämpat hela livet med svåra saker. Men det vart alldeles för mycket vid detta tillfälle. Det enda jag ser är barn och folk med barnvagnar.
Men det man inte kan få vill man väl ha extra mycket?

Jag tänker mycket på hur du skulle sett ut. Vem du skulle vara mest lik.
Jag såg fram emot att köpa tuffa killkläder. Djurgårdsbody. Funderade på vad du skulle heta.
Sen var jag tvungen att säga hejdå.

Du och bulten tog med er en stor bit av hjärtat med er när ni flög upp mot himlen. Men en dag ses vi igen <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Du förlorade mig för länge sen. Du valde flaskan framför mig. Självklart försvann jag. Jag älskade dig en gång i tiden. Men kärleken till dig finns inte längre kvar. Allt du har sagt och allt hemskt jag fått uppleva. Det måste jag leva med varenda...

Ja jag skulle aldrig kunna jobba med att blogga. :P Men jag har haft så mycket med mitt. Håller på att trappa ner på morfinet. Och ena dagen känns allt jätte bra. Medans andra dagar mår jag skit. Sen har det varit mycket med min mamma. Ni som ve...

Ligger i sängen med svåra smärtor. Så jag har varit extra morfin. För jag stod inte ut. Nu är det ingen idé att försöka sova. För om några timmar måste hundarna ut. Dom kommer alltid i första hand. Sen ska min läkare ringa 8.30. Får vila en stund ...

Hade du blivit den personen som man älskat mer än livet? Hade du fått mina ögon eller mitt blonda hår? Och att få hålla dina händer när du skulle lärt dig gå. Hade du satt dig i mitt knä bara för att få en kram? Människor dör, men var du tvungen...

ser upp mot mörkret, taket svindlar över mig. kan inte andas även fast jag lugnt försöker det. molnen dyker över mig och lägger sig som en hinna. varje dag får jag höra jag måste kämpa. leva för andra, men aldrig för mig själv. Jag sitter ensam ...