många av er kanske ser mig som en negativ människa, men det är svårt att hålla modet uppe. det är ju inte en förskylning man har.

jag skriver mest när jag mår som sämst. för att få skriva av mig.

det tar på en att dag ut och dag in gå runt och vara svårt sjuk. det är ofta jag önskar mig en enda dag utan att få vara sjuk. jag har glömt bort hur det känns att vara frisk. det var ju 3 år sen.

man säger att hoppet är den sista som lämnar människan, men jag vet inte. det är svårt att inte tappa hoppet när läkarna säger att man ska förbereda sig, har nästan planerat allt med min begravning. hur ska man då kunna hålla modet uppe?

jag brukar tänka:

när du rider ut din storm, i väntan på soluppgång. håll ut nu, du ska bli fri.

när du inte orkar kämpa mer, när skuggorna blir fler och fler.

håll ut nu, du ska ta dig igenom det här, tro på ett bättre liv.

du ska bli fri!

oavsett om det är här på jorden eller i himlen