När allting förändrades 2009, det är så svårt att föreställa sig.Det blir inte bättre genom dagarna som går, jag lever med skitsnacket "tid läker sår".Att vara frisk är ingen tid jag minns.Det finns inget som heter "efter regn kommer sol".Tankarna blir flera och jag försöker att blockera. Det kommer aldrig bli detsamma, ingenting är som förut. Det känns som allting är en början på ett slut. Jag förtränger och flyr när jag är med vänner för att få känna mig normal. Precis vad jag ska göra nu när jag ska gå på ringträningen