undrar vad livet hade blivit
om detta aldrig hade hänt
diagnos efter diagnos till dagen jag dör
dom  säger det ordnar sig men allting är kört
så jag blir galen,utav kvalen
att inte kunna göra det jag vill har du svaren?
varför händer detta mig ? är jag inte värd mer?
har jag inte haft nog med det som jag har upplevt?
jag säger håll huvudet högt imorgon är det  en ny dag
så jag blundar, så hårt jag kunnat
drömmer mig bort till  någoting annorlounda
men vaknar upp i samma situation
jag lägger svart på  vitt
tiden har gått men fattar knappt någonting
vart tog mitt liv  vägen?
och när ska det vända?
försöker mitt bästa men det kommer aldrig att  hända
jag tittar upp mot  ingenting för jag kan inte förstå
varför känns allt konstigt och så hopplöst i denna värld ?

alla  åren sprang förbi
men ingen som fattar
jag hatar det faktum att jag gråter  mer än skrattar
vad har jag kvar?
jag fick inget val
och något inombords säger att allting är kört
jag har slitit som ett djur men jag känner mig död
jag gråter och förstår att  jag faktist lever än
men jag orkar inte gråta längre kan du ta bort dom  ikväll?
försöker tränga bort från ögonen när det känns som om att
psyket  redan är beredd på att ge upp
så jag har slutat leva, slutat skeva
i flera  år har jag försökt, för att kunna överleva
jag mår inte bra för att allting  sätter hinder
jag försöker hålla huvet högt men tårarna rinner så.
här har  du frågan, var är min låga ?
och vart är ljuset i allt det  svåra?