Han var min bästa vän, kanske den bästa jag haft.
Han satte alla pusselbitar på sin rätta plats.
Han var min spegelbild, han var min tvillingsjäl.
Jag saknar honom jämt.
Jag gav han inget erkännande och inget förlåt. Det som hände då kanske var bäst för oss två.
För vi bleknade med tiden plötsligt hade han vänt om.
Jag tänker på han dagligen.
Jag vill att han ska veta att han rinner i mitt blod.
Han hjälpte mig att leva mer än någon kan tro. Jag är skyldig han allt, kan inte tacka han nog.

Han ser mig inte längre, jag är någon han glömt.
Han lever i ett annat liv nu men det är lugnt.
Om det är så han vill leva så vill jag kunna känna glädje.
Har älskat han i tolv år, kan inte beskriva det med ord.
Du hade sett det jag sett om du bara gått i mina skor.
Han finns inte längre i mitt liv.
Jag önskar jag fick möta hans blick en sista gång och bara tacka för den vänskapen och tiden som vi fick.
För allting som han gjort jag ger han lycka i framtiden. Även om jag aldrig kommer finnas i den.

Han vände upp och ner på hela världen för min skull.
Han var min bästa vän.
Jag önskar att han ville vara min bästa vän idag.
Efter alla broar som vi bränt efter alla saker som jag gjort mot dig.
Men jag vill att du ska veta att jag älskar dig än. FÖRLÅT!